Gran Canaria och byte av arbetsplats

Nu är vi, sedan ca en vecka, hemkomna från vår resa till Gran Canaria. Vi hade en underbar vistelse där. När älskling ville boka kände jag att det var onödigt och skulle kosta pengar. Jag gillar att budgetera och planera. Men när jag sedan dagen innan avresan gick hem från jobbet i mörkret kände jag precis tvärtom ”så jäkla skönt”.

IMG_5344

Hotellet var toppen på alla sätt. Tog en halvtimme från flygplatsen, inga stopp på vägen varken dit eller därifrån. De hade hämtat inspiration från Afrika och på området fanns stora djur i hårdplast. Zebrorna, krokodilerna, girafferna och fåglarna passerade vi varje morgon på väg till frukosten. Elefanterna tittade vi på under kvällspromenaderna.

IMG_5349

IMG_5342

Vid sidan av poolen hade de anlagt en sandstrand, vilket var idealt för vår son och därmed för oss. Han satt i timtal och lekte med sanden. Han grävde med spaden, grävde ner spindelmannen, öste sand mellan olika burkar och hinkar. Han ”lagade mat” av sand och till och ”gjorde kaffe” till oss vuxna :-)

IMG_5339

IMG_5347

IMG_5352

Första dagen satte vi på honom armpuffar som vi köpt på planet när han skulle bada, men de funkade inte så bra. När vi höll i honom försökte han vifta bort våra armar och sa att han kunde simma. Jag gick med honom till en närliggande supermarket där vi hittade en badring med Nalle Puh. Badäventyret kunde börja. Han var överlycklig av att kunna ”simma” själv. Att se sitt barn så glad, är tveklöst det bästa som finns. Han skrek av glädje hela tiden när han badade. Just att bada var viktigast av allt. Vi hade ju pratat då och då i en hel månad om att vi skulle åka flygplan till ett annat land, där vi kunde sola och bada. Han väntade tålmodigt hela resan, men när vi kom in på hotellet och upp på rummet blev han ganska arg och skrek bada. Han försökte hoppa ner i badkaret, så vi fick snabbt byta om och gå ner till poolen. Gullunge.

IMG_5354

Vid några tillfällen under veckan tog han på sig sina foppatofflor själv, visserligen på fel fot men ändå. Sedan sprang han iväg. Det var svårt att hinna med. Han hade ett tydligt mål framför sig och sa att han skulle till ”eleanten” (elefanten). Det var skönt att vi var 4 vuxna som delade på ansvaret, mamma och hennes sambo var med. Vi gillar att resa tillsammans. Sedan vi fick barn har vi bara rest med våra familjer. Det är ett annat liv, med andra förutsättningar och prioriteringar och vi är glada att relationerna vi har är så välfungerande :-)

IMG_5351

Vid ett tillfälle gick jag och älskling på lunch själva, vi hade inte behov av mer än så. Det är lättare att vara förälder när barnet sover hela nätterna. Och sedan är vår snart 2,5 åring förvisso envis och trotsig men även en underbar liten människa. Han pratar och allt han säger är så gulligt och roligt. Att följa honom är en stor ära.

IMG_5350

IMG_5343

Om jag ska nämna något som var mindre bra med resan, så var det maten. Jag är kinkig och hade ibland svårt att hitta några favoriter. För att inte tala om lillälskling som levde på välling (thank god för välling), pommes frites, klämmisar, glass, kex, chokladmjölk, chips och juice. Men, men – han överlevde och var glad.

IMG_5341

Flygresorna gick jättebra, han sov både dit och hem. På ditresan vid landning och vid hemresan somnade han redan på flygplatsen. Ingen nattning under hela veckan krävde det minsta ansträngning och vi fick även några sovmorgnar, vilket ju kl 8 är för oss.

Här hemma händer det också roliga saker. Förutom att det lackar mot jul, med mysigt pynt och någon slags inre frid (åtminstone i mig) har jag fått nytt jobb. Eller rättare sagt, jag byter fysisk arbetsplats. Några kilometers differens bara, men ändå en ca 40 minuter om dagen i minskat pendlingsavstånd när/om det blir ett husköp. Jag kommer att jobba nära en pendeltågsstation, vilket är bra eftersom vi planerar att flytta till ett område där pendeln är den kommunikation som gäller. Jag trivs ju på mitt nuvarande jobb, men för min egen och framförallt för lillälsklings skull vill jag ha rimlig restid. Han kommer därmed inte att behöva så så mycket längre dagar på förskolan än idag, och jag kan fortsätta arbeta mina 93,5%

Älskling har också bytt arbetsgivare, nu är han mer på konsultbasis. Det tar ett litet tag att hitta rätt uppdrag, tyvärr är det lite svårare på senhösten, men vi hoppas att det löser sig snart. Tills dess har han en bra garantilön.

Jag är överväldigad över hur snabbt jag kommit ifatt på jobbet efter nästan 2 veckors ledighet (vi tog 2 extra dagar när vi kom hem, lyx). Visserligen var jag verkligen i fas när jag åkte, men jag hade väntat mig en hård vecka nu. 106 mail låg i inkorgen när jag kom i måndags, massor med post också. Älskling kunde hämta lillälskling, så jag jobbade 3 timmars övertid. Det var min räddning. Nu behöver jag inte tokstressa :-)

blogstats trackingpixel

Drömhuset, i punktform..

Mentalt har vi kommit långt i jakten på drömhuset. Jag gillar struktur och att göra listor när det kommer till stora beslut i livet, så här kommer en sådan- en kravspecifikation (eller önskelista);

On the inside;
* 150 kvm (minst 110, max 200)
* Två våningar; entréplan och övervåning med umgängesytorna på entréplanet och sovrummen en trappa upp
* 3-4 sovrum, varav vår sons rum ligger i nära anslutning till Master bedroom medan gästrummet ligger lite mer avsides
* Stora umgängesytor
* Walk-in-closet
* Tvättstuga med tvättmaskin, torktumlare och torkskåp
* Minst två WC, allra helst ett badrum med himmelsdusch och ett med stort badkar

On the outside;
* Lagom stor och lättskött tomt
* Större delen av tomten belägen på husets baksida, där det är skyddat från insyn samt sydläge/västerläge dvs sol på kvällen
* Alla stora renoveringar gjorda, detta inkluderar självklart dränering etc
* Garage alt carport
* Plats för flera bilar på uppfarten
* Buskar, berg eller annat som ramar in tomten och ger möjlighet att hindra småbarn från att smita 😉

Plus i kanten
* Huset är rätt vänt från gatan sett, dvs långsidan utåt
* Ett hus i ljus färgskala; vitt eller ljusgrått
* Takhöjd minst 2,8 (jag vill gärna använda min kristallkrona, som legat i dvala sedan jag sålde min lilla 20-talsvåning 2011)
* Kakelugn eller öppen spis
* Möjlighet till karbad eller pool

blogstats trackingpixel

Helomvänding vad gäller boende, om det går som vi tänkt oss.

Vilket år 2016 varit hittills. Försöker se det positivt, att det är något spännande vi får vara med om. Först Brexit och nu valseger för Trump i det amerikanska presidentvalet. På jobbet är alla förbluffade, för börsen som vi trodde skulle rasa vände till gröna siffror efter en smärre nedgång första morgonen. Det som jag kan vara rädd för, är att vi är på väg mot något tredje världskrig. Eller kanske andra världskriget 2.0. Rasismen och jakten på syndabockar, känns upptrappad. Sedan kan jag någonstans förstå att människor blir förbaskade efter händelser där personer från andra kulturer missköter sig grovt efter att ha blivit välkomnade till vår västerländska värld. För mig är två regler självklara
1) Alla i ett land ska följa den lagstiftning som gäller där

2) Alla som kan ska arbeta och betala skatt

På den privata fronten då? Jo, fullt upp som vanligt. Nu lutar det åt att vi försöker sälja bostadsrätten på ritning, för att leta efter hus istället. Känns å ena sidan helt absurt att ha gått och väntat/längtat till tillträdet i 1,5 år och sedan ompröva beslutet helt. Å andra sidan drömmer vi om hus, och framförallt om en trädgård för vår familj. Sedan kan ju en sådan här, extrem snöig vecka, få oss att tveka såklart.. Manuell snöskottning är väl ingens favoritsysselsättning direkt. Vi får se.. och återigen försöker jag tänka på det som något spännande. Vi har tidigare haft lite svårt att enas om boende, äga eller inte äga etc. Men äntligen har vi nått till en punkt där vi har samma mål framför ögonen och samma tidsperspektiv. Som tur är kommer bara en av oss från Stockholm från början. Jag ser nämligen en väldigt tydlig trend hos ”infödingarna” 😉 De vill tillbaka till sina rötter, kommer de från nordväst är de främmande för sydöst. Självklart finns undantag, men det verka vara sig likt på många ställen. Vår kompass pekar nordväst och det känns bra i hjärtat och ter sig bra även i hjärnan. Rimligt avstånd till pendeltåg samt långt framskridna planer på kommande tunnelbana, vilket torde vara positivt för värdeutvecklingen genom större efterfrågan.

Nästa fundering, som följer på en flytt längre ut från stan, är min jobbsituation. Jag trivs på min nuvarande arbetsplats.. Det känns tråkigt att söka sig därifrån, men kan jag spara 20 min enkel väg i pendlingstid är det helt klart värt att överväga. Vissa delar av innerstan lämpar sig väl för pendeltågen, speciellt när SL nu kommer att överge Karlberg för Odenplan. Nu står jag mellan att börja söka tjänster med lämplig geografisk placering eller att avvakta för att ta beslut om/när en flytt väl blir av. Då kan jag ju känna efter hur det funkar och ta beslut därefter. Man vet vad man har, men inte vad man kan få..

blogstats trackingpixel

Pusslande.. igen

Hade skrivit ett riktigt långt inlägg och så tappade datorn nätet och allt försvann :-(

Gör en lite kortare sammanfattning istället. Det är mycket pusslande och kämpande för oss. Inget allvarligt, så ingen anledning till oro. Men att det ser ut som om det blir svårt att få förskoleplats i det nya området, är ju ganska bekymmersamt. Vi var på besök på en förskola i en kommun som gränsar till vårt nya bostadsområde. Allt lät bra, förutom att chefen missförstått vilken sida om gränsen vi skulle bo på- trots att jag skrivit detta väldigt tydligt. Hon kunden ändå erbjuda plats i december, men vi känner att för vår familj funkar det inte att ta med lillälskling på tunnelbanan eller pendeln varje dag i 5 månader.

Nu funderar vi på följande, vi har ju en hyresrätt idag som ev kan bytas;
– Flytta till rätt sida kommungränsen i mars för att få en förskoleplats där, de måste nämligen alltid prioritera barn från en egna kommunen. Då är alltså tanken att bo där, eller åtminstone vara skrivna där, en kort period innan den riktiga flytten.
– Flytta till vårt nya område redan i december, och bo i andra hand för att kunna tacka ja till platsen i december

Vi har inte landat i något beslut, utan pratar bara löst. Vi erbjöd oss att betala platsen från december och börja först i april. Men nej, då måste vi släppa nuvarande placering samtidigt.
Tack för er samarbetsvilja kära politiker, som bygger områden med ”barnen i åtanke” (fina parker, plaskdamm etc) men inte alls tillräckligt många förskolor!
Som tur är har vi en resa att se fram emot. I november åker vill till Gran Canaria med mamma och hennes sambo. Om svärföräldrarna får tag i en sista-minuten-resa hänger de på :-)

Jag avslutar med tips på pepp, kvinnopepp av den bästa sorten;
– Blondinbellas blogg (jag har följt den dagligen i flera år) http://www.blondinbella.se/
– Säker stil podcast med Ebba Kleberg von Sydow och Emilia de Poret (stil är bara ett av deras samtalsämnen) https://www.acast.com/sakerstil
– Josefin och Vanja podcast (mycket pepp, allt är möjligt etc) https://www.acast.com/josefinvanja

Poddar är perfekta på promenaden till och från jobbet. :-)

blogstats trackingpixel

Babblarna-cirkus!

Igår var vi på Babblarna-cirkus. Anrika Cirkus Scott hade fattat galoppen, och insett hur populära Babblarna är. Vi var ute en stund på fm så att lillälskling skulle få springa av sig lite inför den 2 timmar långa föreställningen. Sedan åt vi lunch hemma och tog därefter bilen till Gärdet. Parkering hittade vi direkt, även om det blev en liten promenad med vagnen fram till tältet. Våra vänner väntade utanför. Eftersom vi trodde det skulle vara fullbokat var planen att två vuxna skulle gå in och ta platser, så att vi garanterat skulle få sitta tillsammans. Det gick att boka fasta stolar, men vi ansåg det lite för dyrt. Bara biljetterna kostade 995 kr för oss tre. Men det var så jäkla värt pengarna! Småkillarna fick först åka karusell, en sådan där klassiker med olika djur och fordon i en ring. Lillälskling hade svårt att vänta till föregående omgång var klar, han var så mån om att få sitta på motorcykeln. Jag såg till att det blev som han önskade, och han var överlycklig :-) Vi satt tillsammans och jag visade att han kunde röra styret fram och tillbaka. Min väninna åkte en liten bil med sin son, han är ett år yngre och behövde sitta stabilt. 5 min innan showen gick vi uppför trappan och slog oss ned. Båda killarna, deras på dryga 1 år och vår på dryga 2 år var helt fångade av föreställningen. Först satt de stilla och tittade med stora ögon, men sedan började de peka, klappa händerna och skratta! Lillälsklings kompis tjoade och lillälskling skrek Babblarnas namn. Han stod upp och dansade. Alla vi vuxna hade en alldeles fantastisk känsla inombords. Att se barnen så glada.. det finns ingenting bättre <3 I pausen blev det blöjbyte och lite bensträckare. När föreställningen var slut skildes vi åt, med en överenskommelse om att hålla ögon och öron öppna efter fler liknande aktiviteter. Bamse kommer till stan om några veckor, men då är vi uppbokade med annat.

IMG_5027

IMG_5029

Planen var att äta middag hos svärföräldrarna tillsammans, sedan skulle älskling åka hem för att kunna se den nattliga ishockeymatchen. Men han bestämde sig för att stanna kvar med oss, och vi fick en mysig kväll. Lillälskling somnade strax innan kl 20, och vi satt med varsitt glas vin och pratade till efter 22. Sedan var det tack och godnatt. Älskling la sig i ett annat rum, han såg matchen på ipaden. Imorse var det hans sovmorgon och jag kände mig på gott humör och utsövd, så vi brydde oss inte om att väcka honom. 10.30 kom han upp, då hade vi andra ätit frukost för länge sen. Lillälskling drack sin välling liggande på farfars mage och med farmor bredvid sig. Efter lunch tog jag och lillälskling en promenad med hans farmor och farfar. Vi brukar åka ut till ett närliggande slott och gå runt längs med vattnet. Så fint där. Lillälskling knatade på en bra bit, men så blev han trött och ville åka i vagnen. Det blev tydligen tråkigt, för plötsligt sa han; ”Gå letpatten tället”; (gå till lekparken istället) och till och med; ”gå tolan tället”; (gå till skolan istället).

IMG_5020

Vi fick ta bilen hem igen. Svärmor och jag lekte med honom en stund i en närliggande lekpark. Efter det gick vi hem till dem och fikade kladdkaka. Lillälskling fullständigt älskar ”tollad” och åt med hela ansiktet. Gullunge. Strax därefter packade vi ihop och for hemåt, via vår framtida bostad som ligger på vägen. Vi längtar så..

Som det kanske märks på det jag skriver, mår jag mycket bättre igen. Jag behövde den där måndagen. Önskar bara att jag utan problem, dvs tjafs kring regler hit och dit, kunde jobba igen de där timmarna på något sätt. Tänk om jag kunde ha ett arbete som tillät det. De här undantagen som egentligen alla behöver, då och då. Och kanske speciellt jag som har endometrios. Det här månaden var smärtan rätt jobbig. Flera gånger var jag nära att gå hem från jobbet. Jag blir trött av att ha en ständigt pågående infektion i min kropp. Även om jag har en ganska mild variant, som inte medför ständig smärta.

För övrigt tackade vi slutligen nej till den potentiella nannyn som vi träffade. Hon var rar, men hon kändes inte helt mogen för uppdraget. Det blev väldigt uppenbart när hon inte svarade på mina sms. Kanske kände hon själv viss tveksamhet. De fortsätter att söka vidare, så får vi se.. Trots våra duster med förskolan, har vi en känsla av att det ändå är bättre nu. Så nu kanske den här huvudvärken som kommit och gått för min del, kan ge med sig. Jag har aldrig huvudvärk när jag inte är sjuk, men detta att lillälskling inte har trivts sätter sig ju ändå in i själen- och någonstans sipprar oron ut. Därför är det så skönt att det börjar vända nu.

blogstats trackingpixel

Återhämtning..

I flera dagar har jag vaknat vi 5-tiden med ont i halsen. Imorse adderades även mensvärk. Jag stängde av klockan och sov vidare. Orkade ingenting. Det går inte att dag efter dag ta en värktablett och låtsas som att allt är bra med kroppen, inte när den bara skriker vila vila vila. La mig kl 22 i fredags, samma i tid lördags, igår redan vid 21. Började känna att jag måste få en dag, en endaste dag, där jag tar det lugnt och faktiskt tänker på mig själv. Lyssna på kroppen är viktigt, dessutom blir det bara dyrare att strunta i det. Risken för flera dagars sjukdom ökar. Så nu är jag hemma och kurerar mig. När älsklingarna gick iväg somnade jag om, till typ kl 11. Nu känns det lite bättre.

Jag har plockat lite här hemma, satt igång en tvättmaskin, duschat, ätit och lagt ut några saker till försäljning på Tradera. Nu håller jag på att installera Bank-ID på min nya dator. Har även hunnit ringa tandhygienist och bokat en tid. Småsaker som måste göras, men som kan vara svårt att få tid till. Att aldrig hinna slutföra någonting är alla föräldrars gissel 😉

Som det anstår en mamma (ironi) har jag såklart smått dåligt samvete av att jag är hemma medan lillälskling är på förskolan. Men att ha honom hemma betyder att jag inte får vila, och det måste jag. Ska hämta honom om en dryg timme. Egentligen skulle den tänkta nannyn följa med idag, men jag avbokade henne. Kändes inte så snällt om hon skulle bli sjuk det första som händer. Det får bli senare i veckan.

I helgen lekte vi parken, köpte med oss lunch och åt i parkleken. Lillälskling som brukar kuta runt som en lite galning, är nu inne i en period där han vill bli buren om det är mycket folk omkring honom. Så igår valde vi en lugnare park istället. Det passar honom bättre just nu. På eftermiddagen mötte vi upp pappa, hans nya kvinna samt min bror med sambo för att äta brunch i Kaknästornet. Vilken utsikt, blir lika tagen varje gång. Lillälskling ville bara gå runt bland alla gästerna. Vi fick turas om. Vid efterrätten satt han dock still, det fanns ju ”kokaaad” (choklad) som han älskar. Han gick till och med fram till ett bord och försökte ta en chokladkaka (satt ingen där just då), men vi hann hindra honom hahaha. Nuförtiden brukar han ibland få en liten skål med chips och chokladbitar på helgen, framför Pippi eller Emil som är hans favoritprogram. Smågodis har han aldrig smakat, vi tycker det bara känns som färgämnen samt att det är hårt att tugga. När han umgås med sina far- eller morföräldrar blir han ofta bjuden på bulle, kaka eller glass. Ni vet, sådär som det ska vara. Och vi föräldrar suckar lite med glimten i ögat, som vi ska göra :-)

blogstats trackingpixel

Förskolestrul, Nanny och Datenight

Som rubriken antyder har vi haft det struligt med förskolan. Lillälskling har uttryckt att han inte alltid känner sig trygg där. Vi, och även övriga föräldrar har påtalat brister i verksamheten. I vårt fall ringde vi även BVC och till och med BUP. Detta för att bolla lite idéer om lösningar och få bekräftelse på att vi tänker rätt. Att ringa BUP kan verka så stort, som om det bara är läge vid total katastrof på alla plan. Men jag upplever det inte så. Telefonsamtalet tog dryga 10 min och det var inga konstigheter. Förra veckan var jag först på enskilt samtal med en av pedagogerna, samt att vi tillsammans gick på blixtinkallat föräldramöte där den nya förskolechefen presenterade sig. Tack till lillälsklings faster och ena kusinen som var barnvakt :-) Igår morse hade i enskilt samtal med chefen, hon verkar verkligen toppen så vi har gott hopp om framtiden.

Vi har funderat till och från på att skola in en Nanny som kan hjälpa oss någon gång då och då. Vi har goda möjligheter att få hjälp av släktingar, vilket vi är väldigt tacksamma för. Men ibland kan de inte pga resor eller arbete. Just nu vill inte vi att vår son ska vara så många timmar på förskolan varje dag, eftersom miljön är rörig. Så vi har pusslat med våra scheman i excelark. Kontentan är att vi behöver Nanny 3 timmar en av vardagarna. Jag kontaktade nanny.nu och de hittade en kandidat redan på två dagar. Hon var här på besök nu ikväll, och vi fick ett gott intryck. Därför ska hon följa med mig och hämta lillälskling på förskolan två dagar, för att sedan leka med honom när jag är i närheten. Om allt går bra kommer jag att dra mig tillbaka lite och kanske gå ut något kort ärende. Håll tummarna! Avsikten med det här är att hon hämtar honom en dag tidigt, den dagen jobbar jag in tid för att sedan kunna gå en timme tidigare mina två hämtningsdagar. Jag fortsätter jobba 36 timmar per vecka, vilket motsvarar 93,5% på min arbetsplats. Det blir kvällsjobb två kvällar i veckan, men det får vara värt det. Älskling stuvar runt i sitt schema också, och lillälskling får gå deltid på förskolan (dvs under 30 timmar/vecka). Då sparar vi in några hundringar där, som vi kan lägga på nannyn istället. Samt att min arbetsgivare betalar en del av kostnaden. Att vara förälder innebär mycket pusslande. Vi gör så gott vi kan för vår lille pojke <3 Förhoppningsvis trivs han bra på den förskola har får börja i under våren, efter vår flytt.

Det har varit en lite jobbig period med allt ovanstående. Därför var det så skönt att vi fick en datenight i fredags. Lillälskling sov hos faster och hennes familj. Han älskar dem, de älskar honom. Det är lek lek lek och mys mys mys när han är där. Så fint att se. Dessutom fick han ju åka buss hem till dem, det är spännande tycker han.

14375210_10209478887665573_106822085_o

Jag gick och gjorde naglarna, sedan promenerade jag och älskling tillsammans till ett tapasställe med uteservering. Underbart att få sitta och prata i lugn och ro. Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen. Så vi pratade mycket om lillälskling förstås, hans utveckling och underbara personlighet, hur vi ska hjälpa honom med förskolan etc. Utöver det var diskussionsämnena våra respektive jobb och så vår nya (kommande) bostad såklart :-)

14339220_10209478896225787_816563898_o

14285754_10209478887505569_1699673550_o

Mamma var uppe i måndags, i tisdags for hon utomlands med sina två väninnor. Svärföräldrarna ska åka iväg på fredag. Vi funderar på att åka någonstans i november, men inget är bestämt. Beror på jobbsituationen. Hösten här i Sverige har ju inletts fint måste man säga, för några veckor sedan tog vi en fin promenad med delar av älsklings familj. Förut hade jag lite svårt att njuta av sådana aktiviteter, det kändes som om det hela tiden var massa andra saker jag var tvungen/ville göra. Att bara vara upplevde jag ofta som knepigt, eftersom det liksom inte leder till att något blir gjort. Det har kommit och gått i perioder, den här känslan av stress. Men uppenbarligen är det bra just nu (trots intensiva arbetsdagar), för jag känner att både promenader och lek i parken är mycket roligare än förut.

image

Imorse tog jag mig iväg till träningen för första gången efter sommaruppehållet. Hade ryggvärk från helvetet igår, det blev peppen att köra igång! Hade inte ont imorse, men ryggsäcken var redan packad. Idag har jag inte haft några problem alls. Så skönt!

En sista bra sak är att jag fyndade en dator (mycket lättare att blogga nu). Skärmdumpar min konversation med mamma om mitt fynd 😊

image

blogstats trackingpixel

Intensivt..

Puh, vad intensivt det varit den senaste tiden. Därav frånvaron här, jag har inte haft energi kvar när lugnet lagt sig på kvällarna.

Jag var tillbaka två veckor efter semestern på min fd arbetsplats innan vi avslutade med en sjuhelvetes rolig festkväll tillsammans. Eftersom kontoret stängde redan kl 13 då flyttgubbarna kom och bar iväg med datorerna, hann vi ha mycket tid tillsammans. Långt innan vinet och ölen åkte fram, skrattade vi så vi grät. Aldrig har jag haft så otroligt roligt på ett jobb som där. Arbetsgivaren var generös den här kvällen med presentkort på NK som avslutningsgåva, middag och dryck betald (oftast gäller max två glas per person, men vad som hände med den policyn förtäljer inte historien 😉 ) Efter middagen åkte vi till en sportbar, killarna ville se någon fotbollsmatch. Jaja, jag är så ointresserad man kan bli men hade kul ändå. Men efteråt fick jag min vilja igenom och vi dansade och drack drinkar hela natten på mitt favoritställe. Där är folk oprentatiösa men med stil. Som småbarnsmamma är det väldigt sällan jag ramlar in genom dörren strax innan 04.00 Jag hade så roligt, kommer leva länge på det 😊
Dagen efter led jag av bakfyllan från helvetet. Bläh. Även på söndagen kände jag mig seg.

Sedan på måndagen var det med tunga och ångestfyllda steg jag gick till min nya arbetsplats. Och vilken måndag sen, den mest intensiva och kundtäta dagen i hela månaden. Hela dagen lång kändes det som om arbetslivet var förstört för all framtid, som om beslutsfattarna tagit ifrån mig all arbetsglädje och som att jag skulle bryta ihop vilken minut som helst. Dock var det lugnare redan på tisdagen. Jag frågade mina nya arbetskamrater om det alltid är sådär fullt med kunder som ska ha hjälp nu nu nu, de lugnade mig med att det varit extraordinärt just den här dagen. Tack gode Gud! Nu när 1,5 vecka gått känns det helt okej, kollegorna är snälla och kundens likaså (nåväl, de flesta jag).

Här hemma har lillsälskling hunnit vara förkyld i två omgångar sedan har började förskolan för 3 veckor sedan. Vi har delat på vabben, och min mamma har varit här och hjälpt till. För övrigt har han tyvärr varit lite ledsen vissa dagar, även långt efter att vi gått därifrån vid lämning. Vad gör man? 😞 Vi pratar mycket här hemma vi vuxna sinsemellan, och vi pratar försiktigt med Lillälskling. Vi har bett om råd från BVC och vi har tätare kontakt med förskolepersonalen. På fredag ska jag vara med honom där hela dagen. Vi gör allt vi kan för att underlätta. I det fall vi skulle ha bott kvar i området, så hade vi nog försökt byta till en förskola där det är lite lugnare. Men vi ska flytta i april, det är inte rätt att börja om för så kort tid.. Vissa dagar har det gått bra, säger personalen, så vi hoppas det är ovana efter sommaren som snart släpper ❤️

image

Vi har del att se fram emot kommande månader; dop, en middag på tu man hand (vi har barnvakt om en dryg vecka), ett besök på Cirkus med tema Babblarna med en annan liten familj, Afternoon Tea för min del (med den kvinnliga falangen i älsklings släkt) mm smångrejer. Jag känner mig ganska laddad för hösten. Skönt att värmen och solen kom tillbaka lite, sedan kan jag tycka att det är urmysigt att mysa med familjen medan regnet smattrar utanför fönstret. På senaste tiden har jag fyndat en hel del på Tradera till mig och Lillälskling. Älskar Tradera 😊

image

image

blogstats trackingpixel

Minisemester, kompishäng och bilkörning

Förra veckan gick jag på semester igen, efter en arbetsvecka. Redan på söndagen åkte vi till min mamma. Där badade jag, Lillälskling och mamma i hennes väninnas pool tillsammans med mina gamla lekkamrater och deras barn. Hur mysigt som helst! Vi åt gott på kvällen hos mamma och hade trevligt.

På måndagen satte vi oss i bilen vid 9-tiden med destination Kolmården. Vilken fin familjedag vi fick tillsammans! Bara vi tre. Linbanan, delfinshow, Bamseland mm.

IMG_4779

IMG_4773

Efter en heldag i parken for vi vidare mot Söderköping. Vi hade fått ett familjärt Bed- and Breakfast rekommenderat från svärföräldrarna, där de bott många gånger med lillälsklings kusiner. Dit ska vi definitivt åka igen. Få rum, trevlig personal, egen trädgård med pool och precis vid kanalen. <3

IMG_4803

IMG_4787

På kvällen blev det middag på Kanalkrogen. Lillälskling åt pommes frites, men köttbullarna visade han inget intresse. Vi trugade inte. Det kommer, tänker vi.

IMG_4795

IMG_4791

Vi avslutade med en kvällspromenad och glass i trädgården.

IMG_4796image

På morgonen blev det frukost ute i trädgården och sedan ett dopp i poolen, innan vi åkte hem till Stockholm igen.

image

Vi hade några dagar hemma för oss själva, med promenader mm. I torsdags var min mamma uppe och hälsade på, vi tog en sväng på stan med lillälskling och åt middag ute på kvällen. Sedan i lördags tog jag och en väninna med barnen till Skansen. Det är alltid så givande att umgås med sina kompisar, och Lillälskling kom bra överens med hennes flicka. De sprang, de lekte, de pratade även lite med varandra (hög gullighetspoäng på det) och i slutet av dagen fick de dela vagn när de små benen behövde vila. Flickan är storasyster och orkade inte stå på ståbräda längre. Så glada vi blev när de båda trivdes med att sitta så nära varandra :-)

image

Lördagseftermiddagen innebar en stor premiär för mig. Natten innan hade jag vaknat säkert 10 ggr med ångest. Men jag ändrade inte mitt beslut. Det var bara dags. Efter Skansen gick jag hem med vagnen från Karlaplan (bussarna var omledda pga Prideparaden), Lillälskling somnade i vagnen. Jag tog en snabb dusch, väckte lillkillen och packade in oss i bilen. Sedan körde jag SJÄLV med endast honom som medpassagerare i baksätet ut till mina svärföräldrar. Motorväg och allt. Vi har tränat en del körning under sommaren, men bara motorväg en gång och då var jag ganska gapig vid ratten och älskling tyckte det var jobbigt. Först nu var jag redo, för först nu får jag tillräckligt med sömn för att känna mig stabil nog att hantera mina rädslor. Jag körde även i söndags, då jag och Lillälskling hälsade på en kompis som är nybliven mamma och sedan hämtade upp älskling vid pendeln. Stolt är bara förnamnet. Jag gjorde det!!!

blogstats trackingpixel

Vår dejt <3

Efter att ha firat älsklings ene bror som fyllde jämnt i torsdags, åkte vi hem en sväng på fredagsförmiddagen. Sedan skjutsade älskling lillälskling till barnvakten, nämligen de älskade kusinerna med föräldrar. Jag hoppade in i duschen. När älskling kom hem åt vi en snabb lunch, sedan tog jag en promenad ner till city. Där spenderade jag några timmar med shopping. Sedan gick jag till Braid and blow på centralen. Hon gjorde min frisyr enligt mitt önskemål (hade mailat en bild tidigare i veckan).

Vi hade bestämt träff på Scandic Continental mitt i smeten. Utebaren ligger på plan 8 med fantastiskt utsikt över en del av vår vackra huvudstad. Där blev det några lite bubbel och ett glas vin vardera. Målet med vår ikväll var att få lära känna varandra lite på nytt, så vi ställde frågor som vi redan har svaren på 😉 Det var riktigt givande (och spännande) att se varandra från ett annat perspektiv.

Det blev en promenad till Gamla stan där vi åt god italiensk mat. Jag hade köpt nya skor på dagen, med klackar. Men mina sneakers låg i väskan. Puh. Eftersom hade svidat om på en toalett på centralen (ingen fara, det var fräscht och rent om än lite begränsat med utrymme) låg mina kläder inlåsta i ett värdeskåp hihihi. Skorna hade jag dock behållit eftersom jag förstod att klackarna skulle ge skoskav. Middagen var trevlig och mysig! Vi fick regelbundna rapporter från lillälsklings faster och allt gick jättebra.

image

image

När middagen var intagen gick vi till tunnelbanan. Efter ett stopp på centralen för att hämta upp mina saker var planen att ta bussen hem. Dock var det så lång väntetid att vi vinkade till oss en taxi. Sedan tog vi ett glas till på en närliggande bar, med utsikt över vår älskade park, innan hemgång.

Att lämna bort sin lillälskling till en pålitlig barnvakt där barnet leker och har roligt, medan föräldrarna vattnar den blomma som den vuxna kärleksrelationen utgör är win-win för oss alla. Ny energi, nya intryck, härliga och roliga minnen. Skratta, pussas, kramas, ta hand om varandra!

blogstats trackingpixel